Hej, Aud!

Till dig som juridisk expert i SKB:s styrelse:

Anser du att det är rimligt att en fullmäktigeledamot tvingas avstå från sin rösträtt för att få föreslå att en punkt på stämmans dagordning ska anstå till en fortsatt stämma?

Det är ju vad som krävs enligt texten nederst på formuläret för poströstningen, att man "inte [ska] kryssa i något svarsalternativ på den punkten".

Vilken grund har styrelsen för att kräva detta?

Vänl hälsningar
Lars L.

Hej Lars!

Jag måste erkänna att jag inte riktigt förstår hur du tänker när du ställer din fråga i mejlet nedan. När man åberopar minoritetsskyddet – och alltså begär att ett ärende ska anstå till en fortsatt stämma – kan man ju inte samtidigt rösta ja, nej eller avstå från att rösta på det förslag som formulerats i formuläret för poströst­ning. Om man trots allt gör det har man ju använt (förbrukat) sin rösträtt såvitt gäller det aktuella ärendet. Det ligger i sakens natur att man inte först kan rösta ja eller nej eller medvetet avstå från att rösta i ett ärende och därefter föreslå att beslut i samma ärende ska anstå till en fortsatt stämma. Det handlar med andra ord om att välja om man vill använda sin rösträtt eller åberopa minoritetsskyddet, som ju är den "skyddsåtgärd" som vid poströstnings­stäm­mor står till buds om man anser att beslut i ett ärende bör anstå till en fortsatt stämma.

Hälsningar
Aud

Hej, Aud!

Och tack för snabbt svar!

Låt mig förklara.

Vid en vanlig fysisk stämma, liksom vid en digital, behandlas under en viss punkt först eventuellt förslag om bordläggning. Bifalls förslaget bordläggs frågan. Avslås förslaget tas frågan upp i sak, och vid omröst­ningen då får alla – inklusive de som röstade för bordläggning – rösta.

För att åstadkomma motsvarande vid en stämma som genomförs genom poströstning måste den som i första hand önskar bordläggning ange i förväg hur den i andra hand skulle rösta i sak om bordläggnings­förslaget faller. Annars finns det inte – om bordlägg­nings­förslaget faller – någon röst att räkna för den som föreslagit bordläggning, och då har den i praktiken berövats sin rösträtt.

Att ange att en fråga önskas bordlagd och dessutom ange en uppfattning i sak i frågan, för den händelse förslaget om bordläggning faller, är inte att avge motstridiga röster utan tvärtom att ge tillräcklig information så att rösten kan räknas korrekt: först som en röst för bordläggning och sedan, om förslaget om bordläggning faller, som en röst i sak.

Även vid en stämma genomförd genom poströstning bör man vid behandling av en viss punkt först avgöra om det finns majoritet för bordläggning och därefter – om sådan majoritet saknas – räkna rösterna i sak. Gör man tvärtom och räknar rösterna i sak först har man gjort ett onödigt arbete om det sedan visar sig att det finns majoritet för bordläggning. Att rutan för förslag om bordläggning av praktiska skäl återfinns sist innebär alltså inte att rutan bör behandlas sist.

Formuläret orsakar dessutom förvirring genom att olika numrering används för formulärets punkter och för dagordningens punkter. Förvirringen förstärks genom formuleringen "ovanstående punkter på dagordningen" nederst, där "ovanstående punkter" naturligt uppfattas som de omedelbart synliga siffrorna i formuläret, formulärets egen numrering, medan "punkter på dagordningen" förstås anger numrering enligt dagordningen.

Vänl hälsningar
Lars L.

Hej igen!

Du har helt rätt i det du skriver om en vanlig fysisk stämma och en digital stämma. Och man skulle ju kunna tycka att det vore bra om man kunde uppnå samma ordning vid en stämma som genomförs genom enbart poströstning. Det är dock helt uppenbart att lagstiftaren insett det problematiska i sammanhanget. Detta kan man läsa om i prop. 2019/20:162 s. 20. Det är där tydligt att den bestämmelse som finns i 32 § lagen (2020:198) om tillfälliga undantag för att under­lätta genomförandet av bolags- och föreningsstämmor (den tillfälliga lagen) är en ersättning för de vanliga bestämmelser om bordläggning av ärende vid föreningsstämma.

Samtidigt som man alltså – eftersom det vid en ren poströstningsstämma är "omöjligt för … medlem­marna att yttra sig och argumentera i olika frågor samt att ta del av andra stämmodeltagares synpunkter" – har infört denna "bordläggningsbestämmelse" har vi (SKB och andra), enligt 28 § den tillfälliga lagen att förhålla oss till vad som sägs i lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar (EFL) om poströstning. I 6 kap. 6 § andra stycket EFL sägs att poströstningsformuläret ska innehålla två likvärdigt presenterade svarsaltern­ativ med rubrikerna Ja och Nej. I propositionen till EFL sägs (prop. 2015/16:4 s. 235) sägs att svarsalterna­tiven ska finnas i "anslutning till varje förslag". SKB har utformat sitt poströstningsformulär enligt dessa anvisningar.

I propositionen till den tillfälliga lagen sägs (prop. 2019/20:163 s. 21) sägs att, för att möjligheten att begära en fortsatt stämma ska kunna utövas i prak­tiken, bör (min understrykning) medlemmarna i post­röstnings­formuläret ges möjlighet att ta ställning till om något eller några ärenden ska skjutas upp till en fortsatt stämma. Även om det alltså inte är varken ett lagstadgat krav eller obligatoriskt av någon annan anledning har SKB tagit in en punkt, där den röstande som så önskar kan åberopa den bestämmelse som ersätter möjligheten till bordläggning vid fysisk stämma.

Jag har sett olika exempel på poströstningsformulär. I vissa har man valt att inte ta med frågan om bord­lägg­ning. I något har man vid Ja/Nej-rutorna lagt till en tredje ruta med lydelsen "Anstå till fortsatt stämma". Enligt min uppfattning är denna modell inte särskilt klargörande – får man fylla i mer än ett svarsalter­nativ? – och det strider ju dessutom mot EFL:s bestämmelse om "två likvärdigt presenterade svarsalternativ".

SKB har valt att placera frågan om bordläggning sist i formuläret. Du skriver att detta inte innebär att rutan bör behandlas sist. Jag vet inte var du har det ifrån, att SKB behandlar frågan sist. Som du själv skriver är denna placering gjord av enbart praktiska skäl.

Man kan tycka mycket om den tillfälliga lagen – och det gör nog många. Man bör dock ha i minnet att den tillkommit under brådskande omständigheter och att man på departementet inte alltid inser behovet av exempelvis tydligare skrivningar och praktisk vägled­ning. Jag har dock svårt att se hur du kan anse att någon berövats rätten att göra sin röst hörd genom att ställas inför valet att välja mellan att svara Ja/Nej eller åberopa bordläggningsbestämmelsen. Den som väljer att göra det senare hade ju sannolikt inte valt att svara ja. Ett nej räknas visserligen inte med men avsaknaden av ett ja kommer ju att avspeglas i röstresultatet. Och om tillräckligt många åberopar bordläggningsbestäm­melsen måste den aktuella frågan behandlas vid en fysisk stämma.

Jag har här försökt svara dig så utförligt som jag kan och jag tänker därför avsluta vår diskussion här. Vi har från styrelsens sida försökt hantera både denna och föregående stämma efter bästa förmåga och jag har inget mer att tillägga.

Hälsningar
Aud

Hej!

Du skriver att ”det vore bra om man kunde uppnå samma ordning [först beslut om bordläggning och sedan, eventuellt, beslut i sak] vid en stämma som genomförs genom enbart poströstning” – som om det inte vore möjligt.

Men det är det ju. Det är bara att låta den som föreslår bordläggning också ange vad den vill rösta på om förslaget om bordläggning faller. Och det måste förstås ske i förväg i formuläret – det går inte att invänta utgången av frågan om bordläggning.

Detta vill dock styrelsen inte medge. Därmed inskränker styrelsen de facto rösträtten för den som föreslår bordläggning.

Du skriver att något skulle vara problematiskt men anger inte vad det skulle vara. Jag uppfattar inte att bestämmelsen om möjlighet att föreslå bord­läggning (”ta ställning till om beslut i något eller några av ärendena i kallelsen ska anstå till en fortsatt föreningsstämma”) är en problematisk ersättning för möjligheten att vid en vanlig stämma föreslå bordläggning utan är en motsvarighet som lagstiftaren ansett vara naturlig och behövlig.

Dina spekulationer senare om hur den som föreslår bord­läggning skulle rösta kan naturligtvis på intet sätt kompensera att personen inte får rösta i sak.

Jag förstår inte varför du tar upp frågan om hur svarsalternativen i sakfrågan ska presenteras och till och med citerar förarbetena till lagen om ekonomiska föreningar. Den frågan har ju inget att göra med möjligheten att ange ett önskemål i fråga om hanteringen av en fråga – att man vill att en fråga ska skjutas upp. Det är olika typer av fråge­ställningar. För övrigt går det utmärkt att för frågan om bordläggning ange ”två likvärdigt presenterade svarsalternativ”.

Det är också onödigt, potentiellt felaktigt, komplicerande och snarast förvirrande att ett tredje alternativ, ”Avstår”, är medtaget i formuläret. Det är ju tämligen självklart att den som inte markerar vare sig ”Ja” eller ”Nej” avstår. Det anges också på just den sida i propositionen du hänvisar till i fråga om lagen om ekonomiska föreningar: ”En medlem som inte har markerat något svarsalternativ i en viss fråga får anses ha avstått från att rösta i den frågan” (prop. 2015/16:4 s. 235).

Om det finns tre alternativ – som det exempelvis finns i riksdagen, med tre knappar för ”Ja”, ”Nej” och ”Avstår” – borde den som inte markerar något av de tre alternativen anges som frånvarande i den aktuella frågan, såsom sker i riksdagen när en ledamot är fysiskt närvarande men inte hinner trycka på någon knapp eller avstår från att göra det.

Anledningen till att jag tog upp att man först borde avgöra frågan om bordläggning och sedan besluta i sak var att du i ditt första svar hade skrivit om motsatt ordning: ”Det ligger i sakens natur att man inte först kan rösta ja eller nej eller medvetet avstå från att rösta i ett ärende och därefter föreslå att beslut i samma ärende ska anstå till en fortsatt stämma.”

Du skriver mot slutet att ”den aktuella frågan [måste] behandlas vid en fysisk stämma” om tillräckligt många föreslår bordläggning. Det stämmer inte. I 32 § tredje stycket lagen (2020:198) om tillfälliga undantag för att underlätta genomförandet av bolags- och förenings­stämmor anges endast att den fortsatta stämman inte får ske enbart genom poströstning. Stämman får alltså vara digital.

Jag har noterat att SKB i yttrande till Justitie­departe­mentet via Svensk Kooperation har önskat att just den bestämmelsen skulle strykas, så att en fortsatt stämma skulle få genomföras enbart genom poströstning. Dessbättre avvisade regeringen och riksdagen det önskemålet; ändringen skulle ha inneburit att ett beslut om bordläggning för att åstadkomma bättre diskussion och behandling av en viss fråga hade varit verkningslöst.

Det stora felet i sak i ditt mejl är dock att du påstår att det inte är ett lagstadgat krav att i formuläret ge möjlighet att föreslå bordläggning av en fråga och ger sken av att SKB lagt till denna möjlighet helt frivilligt.

Ditt argument är att det står ”kan” i propositionen där ändringen av lagen föreslogs. Men det är lagtexten som gäller, och där står det – i 32 §, liksom för övrigt i 25 §, ”ska”. Det är alltså ett lagstadgat krav.

(Att det står ”kan” i propositionen överensstämmer med att det är kutym att vid argumentation för en ändring i lag eller stadgar, där man anger hur något bör vara, först skriva just ”bör”, för att sedan i förslagstexten skriva ”ska”.)

Det är viktigt att notera att lagstiftaren, vid införande av denna möjlighet till bordläggning, inte uppställde som något krav att den som röstar för bordläggning inte får uttrycka uppfattning i sak.

Styrelsen saknar stöd för ett sådant krav, bör skyndsamt meddela att man inte vidhåller det och vidta åtgärder för att se till att poströstningen kan genomföras så korrekt som möjligt.

Med vänliga hälsningar
Lars Lingvall