Start Om SKB > SKB-förändringarna – frågor
Texten finns också som PDF-fil.
Upplåtelseinsatserna föreslås bli lika för alla fastigheter i kronor per kvadratmeter. På vad sätt är det rättvist att insatserna är helt oberoende av standard, ålder och produktionskostnad – att en äldre lägenhet med sämre standard har samma insats som en nyproducerad lägenhet med god standard?
Insatserna för äldre fastigheter tredubblas. För en del nyproducerade sänks de till en tredjedel. Är det rimligt? Kommer den kritiserade inlåsningseffekten – att äldre på grund av högre insatser inte kan flytta till mindre lägenhet – att öka eller minska?
Ökar eller minskar värdet av att köa när äldre lägenheter förlorar i attraktivitet genom att insatserna tredubblas och hyresskillnaden mellan äldre och nyare fastigheter hela tiden minskar? Har det gjorts bedömningar av risken att SKB förlorar medlemmar?
Uppstår det fler eller färre insatsnivåer när ändringen genomförs genom en ”trappa” – successiva höjningar och sänkningar varje år under tio år? Blir resultatet lika insatser?
Hur kommer boende inom ett kvarter att reagera på att det blir stora skillnader mellan dem som har betalat enligt äldre system och dem som betalar enligt det nya?
Kommer ”trappan” att innebära en successiv anpassning, som det sägs, för den som inte flyttar under tioårsperioden eller bara flyttar en gång under perioden, alltså de flesta?
Ändringen ska inte öka intäkterna, men den genomsnittliga insatsnivån ska öka från ca 700 till 1 800 kr per kvadratmeter. Går det ihop? Nyproduktionen ska fortsätta att stå för sina kostnader, men hyran ska inte öka när insatserna sänks. Går det ihop? Har hyresrabatten i nyproduktionen – att hyran sätts lägre på grund av högre upplåtelseinsatser – redovisats?
Ett förslag är att antalet lägenhetsvisningar per år ska begränsas. Siffrorna fem och åtta har nämnts. Varför anges ingen siffra i rapporten? Kan ändringen bedömas utan antal? Är det rimligt att den som söker lägenhet får titta på bara fem eller åtta lägenheter per år? Är denna begränsning av antalet visningar lämplig för en kooperativ ekonomisk förening som är till för sina medlemmar och har uthyrning som en av sina kärnverksamheter?
Är det acceptabelt att inskränka för alla medlemmar därför att ett begränsat antal medlemmar uppges ha visningar som nöje? Vad har SKB gjort för att hitta åtgärder som riktar sig enbart mot dem? Varför informerar SKB inte tydligt om att man bör anmäla sig även om man får högt nummer på listan, eftersom det finns chans att få lägenhet även då?
Ett förslag är att man – för att SKB:s kostnader ska minska – inte ska få anmäla intresse för lägenhet under viss tid efter flytt. Är den begränsningen rimlig oavsett vilka skäl man har för att vilja flytta snart? Är den rimlig över huvud taget?
Ett förslag är åtgärder mot den som först tackar ja till en lägenhet och sedan ändrar sig. Är det rimligt oavsett vilka skäl man har för detta? Är det rimligt oavsett om man gör detta någon enstaka gång eller upprepat? Vilka sanktioner ska det i så fall bli?
Det egentliga förslaget är att styrelsen ska besluta i alla dessa fall och att åtgärderna ”bör” bli som de har beskrivits. Är det tillfredsställande att styrelsen får bestämma helt och att åtgärderna därmed kan bli helt andra än dem som har redovisats?
Det ordinarie medlemsmötet i kvarteret föreslås bli ersatt av ett möte för ungefär tio kvarter genom att alla kvarter delas in i sju stora områden. Ett motiv är att öka medlemsengagemanget. Kommer fler eller färre att bege sig till ett möte för tio kvarter än gå på ett möte i det egna kvarteret? Kommer medlemsengagemanget att öka eller minska?
Det föreslås att ett antal fullmäktige ska väljas inom vart och ett av dessa stora områden och att kvarteren inte längre ska välja sina representanter. Hur kommer den lokala förankringen – med någon som kan rapportera från olika SKB-möten och inhämta synpunkter från de boende – att påverkas av detta? Kommer alla kvarter att ha regelbunden kontakt med någon fullmäktigeledamot? Kommer fler eller färre att vilja ställa upp som fullmäktigeledamöter när de utan ersättning förväntas ha kontakt med boende i flera kvarter? Vad händer om ett kvarter inte kan nominera någon som fullmäktigeledamot? Hur kommer boende i kvarter utan representant att uppfatta sig gentemot kvarter som har?
Det föreslås att valet ska ske digitalt, efter digital nominering och digital presentation av kandidater på webben. Vad innebär det att nominering måste ske långt före val och att kandidater inte kan anges fram till valtillfället? Hur ska man kunna bilda sig en uppfattning om någon om man bara läser en presentation på webben? Hur är de möjligheterna jämfört med om man som kandidat har någon i det egna kvarteret som man ser regelbundet och känner till? Hur ska man kunna bedöma att en webbpresentation är tillförlitlig?
Är det bättre eller sämre om man genom digitala val får fler medelmåttigt intresserade att välja personer som de inte vet så mycket om jämfört med nuläget att färre som är intresserade väljer personer som de känner till?
Varför läggs så stor vikt vid en medlemsundersökning fokuserad på unga och köande, dessutom med så låg svarsfrekvens som 11 procent? Är det välbetänkt att nöja sig med bara digitalt engagemang, eftersom vissa anger att de bara vill delta i digitala möten och webbenkäter? Förbättrar det medlemsengagemanget? Vad tycker boende och äldre?
Varför sägs inget om säkerhetsaspekterna vid digitala val? Är de inte centrala?
Finns det ordentliga problembeskrivningar och nödvändiga konsekvensanalyser i de två utredningarna? Har någon extern expertis anlitats? Är utredningarna lättlästa? Är språket tillgängligt? Gör utredningarna ett professionellt intryck?
Är frågorna i formuläret objektivt formulerade? Är de tydliga? Ger de utrymme för åsikter om samtliga förslag? Är det bättre eller sämre att mejla till styrelsen?
Lars Lingvall