Start Motioner Motion 2017:1 > Styrelsens utlåtande
Uppdaterat 2017-11-16
Denna text finns också som 
Worddokument
Kommentarer från motionären visas med detta typsnitt och denna färg.
Klicka nedan för att gå till visst avsnitt av utlåtandet:
Motionen är omfattande och innehåller både påståenden och frågor. Därför redogör styrelsen inledningsvis för vad som gäller rent juridiskt i aktuella frågor. Denna redogörelse följs av styrelsens utlåtande, en kort sammanfattning och förslag till beslut.
Den som läser vidare kommer att se att styrelsen tar upp en massa saker som inte har betydelse för den fråga som motionen tar upp. Varför gör man det? Och vad menar man med ”aktuella frågor”? Den aktuella frågan är den som tas upp i motionen, och det är den som styrelsen ska yttra sig över. Och vad menar man med att den inledande texten här ”följs av styrelsens utlåtande”? Detta är ju styrelsens utlåtande – det framgår av rubriken.
Motionens centrala frågor är
Nej, motionens kärnfråga är om styrelsens avvisning av motioner står i överensstämmelse med gällande lagstiftning och SKB:s stadgar – och om detta behöver utredas av en neutral särskild granskare.
Texten i detta avsnitt är onödigt (irrelevant) för den fråga som tas upp i motionen. Det säger faktiskt styrelsen själv, åtminstone delvis, längre ned i texten. Redogörelsen förefaller mest syfta till att få motionens frågeställning att verka oerhört komplicerad och möjlig att ta ställning till endast för juridiska experter – och få styrelsen att framstå som oerhört kunnig.
SKB är en kooperativ hyresrättsförening för vilken lagen (2002:93) om kooperativ hyresrätt gäller. Andra kapitlet i denna lag handlar om föreningsrättsliga bestämmelser och tredje kapitlet om den kooperativa hyresgästens rättigheter och skyldigheter. I stora delar hänvisar lagen till FL. Den som vill veta vad som föreningsrättsligt gäller för till exempel föreningens medlemmar hänvisas i 2 kap. 5 § lagen om kooperativ hyresrätt till 3 kap. FL (med få undantag som inte är relevanta för denna motion). Den som vill veta vad som föreningsrättsligt gäller för bland annat föreningsstämman i en kooperativ hyresrättsförening hänvisas i 2 kap. 17 § till 7 kap. FL. I frågor som handlar om den kooperativa hyresgästens rättigheter och skyldigheter, det vill säga hyresrättsliga frågor, hänvisas i 3 kap. 1 § till bestämmelserna om hyra i jordabalken (den så kallade hyreslagen) som ska tillämpas på kooperativ hyresrätt med de undantag som anges i lagen om kooperativ hyresrätt. Varken i lagen om kooperativ hyresrätt eller i hyreslagen finns det några bestämmelser som är relevanta för denna motion.
Rent rättsligt kan man av det sagda dra slutsatsen att varje medlem i SKB, köande och boende, har en relation till föreningen som är grundad på den föreningsrättsliga lagstiftningen. Boende medlemmar har dessutom en relation till föreningen som är grundad av den hyresrättsliga lagstiftningen. Frågor som rör föreningsstämma hör till det föreningsrättsliga området som alltså regleras i FL.
I förarbetena till nu gällande föreningslag sägs om associationsformen ekonomisk förening bl.a. följande. Utmärkande för en ekonomisk förening är att den genom ekonomisk verksamhet ska främja sina medlemmars ekonomiska intressen och att medlemmarna ska delta i verksamheten som konsumenter, leverantörer eller på annat sätt. Kravet på deltagande i verksamheten ger den ekonomiska föreningen en kooperativ prägel. Den kooperativa karaktären markeras ytterligare genom att medlemskapet i princip ska vara öppet, genom att varje medlem som huvudregel ska ha en röst samt genom att utdelning av överskott i huvudsak ska ske i proportion till varje medlems deltagande i verksamheten (prop. 1986/87:7 s. 59). Vad har detta att göra med frågan i motionen?
När det gäller föreningsmedlemmarnas inflytande uttalade lagutskottet bland annat .a. [sic!] följande. Utmärkande för de ekonomiska föreningarna är att medlemmarna i större eller mindre utsträckning engagerar sig i föreningens olika angelägenheter och inte bara väljer förvaltande och kontrollerande organ samt träffar avgöranden på grundval av årsredovisningen. Medlemmarnas beslutanderätt … utövas på föreningsstämman (LU 1986/87:20) s. 5 f.). Det är utmärkt att styrelsen citerar att medlemmarna ”inte bara väljer förvaltande och kontrollerande organ samt träffar avgöranden på grundval av årsredovisningen”. Men det är ju just det sistnämnda som styrelsen vill att medlemmarna ska inskränka sig till. Man vill att medlemmarna inte ska engagera sig – fast man säger att man vill det.
Gällande föreningslag skiljer mellan medlemskap och medlemsandel i en ekonomisk förening. Till medlemskapet hör rätten att delta i föreningens förvaltning och ta föreningens tjänster i anspråk. En medlems andel däremot representerar rätten att lyfta vinst som utfaller på andelen eller belopp som svarar mot andelen vid utträde ur föreningen eller vid dennas likvidation (prop. 1986/87:7 s. 88). De rättigheter som enligt 7 kap. 1 § FL följer med ett medlemskap i en ekonomisk förening är, enligt vad som sägs i betänkandet Enklare beslutsfattande i ekonomiska föreningar, så kallade förvaltningsrättigheter. De centrala förvaltningsrättigheterna vid föreningsstämman sägs vara rätten att närvara vid denna, rätten att yttra sig och rätten att rösta (SOU 2009:37 s. 106). Vad har detta att göra med frågan i motionen?
Av 7 kap. 14 § FL framgår att en medlem har rätt att få ett ärende behandlat vid en föreningsstämma (begäran ska vara skriftlig och göras inom sådan tid att ärendet kan tas upp i kallelsen till stämman eller ske på det sätt och inom den tid som föreningens stadgar anger). Denna rättighet tillkom så sent som år 1988, när nu gällande föreningslag (som i stora delar bygger på 1975 års aktiebolagslag) trädde i kraft. Någon motsvarande bestämmelse hade inte funnits tidigare. I förarbetena till den nya bestämmelsen sägs (prop. 1986/87:7 s. 123 f.) att den har ”viss förebild” i 1975 års aktiebolagslag och att den aktuella rätten, i de föreningar som tillämpar ett fullmäktigesystem, tillkommer dels varje fullmäktig, dels varje medlem. Det påpekas vidare att ”det ligger dock i sakens natur att en medlem som inte tillika är fullmäktig inte har rätt att på en stämma med föreningens medlemmar få ett sådant ärende behandlat som enligt stadgarna faller inom fullmäktiges kompetensområde.” I specialmotiveringen till dåvarande 7 kap. 12 § FL (nuvarande 7 kap. 42 § FL), som reglerar medlemmars rätt att få ärenden behandlade vid föreningsstämman även om föreningen infört ett representativt system (fullmäktigesystem), sägs om denna rätt att föreningsrörelsen bygger på en levande medlemsdemokrati och att det därför är angeläget att varje enskild medlem alltid kan göra sin röst hörd (prop. 1986/87:7 s. 135). Det är förstås bra att styrelsen tar upp rätten för en medlem att få ett ärende behandlat vid föreningsstämma, precis som jag har gjort i motionen. Men vad tjänar denna långa historiska tillbakablick till? Och det är bra att man tar upp att vikten av ett en medlem kan göra sin röst hörd. Men styrelsens avvisning av motioner minskar ju radikalt den möjligheten! Så vad menar man med att komma med det påpekandet?
Några explicita uttalanden om vilken typ av frågor/ärenden som en medlem har rätt att få behandlade vid en föreningsstämma ges inte i förarbetena till 1987 års föreningslag. I samband med senare ändringar av lagen har dock vissa uttalanden gjorts. I betänkandet Enklare beslutsfattande i ekonomiska föreningar sägs i författningskommentaren till 7 kap. 14 § FL bland annat följande (SOU 2009:37 s. 261). ”Med ’ärende’ avses i denna paragraf, liksom i 11 §, en för föreningen relevant fråga som kan bli föremål för beslut på stämman. Paragrafen ger alltså inte en medlem rätt att begära en allmän upplysning eller att göra ett allmänt uttalande. … Har ett ärende anmälts i tid, är styrelsen skyldig att ta upp det på dagordningen för den kommande föreningsstämman och stämman är skyldig att ta upp ärendet till prövning. Så är fallet även om ärendet har tagits upp vid en tidigare stämma eller om det framstår som uteslutet att ett lämnat förslag skulle få erforderlig majoritet vid stämman. I doktrinen har dock uttalats att stämman kan vägra att behandla förslag, vars genomförande skulle stå i uppenbar strid med föreningslagen eller föreningens stadgar.” Det är bra att styrelsen tar upp vad som sägs om ”ärende”, som jag gjort i min motion. Det är också bra att man citerar att styrelsen är skyldig att ta upp ett ärende som har kommit in i tid. Men styrelsen agerar ju inte så!
I kommentaren till 7 kap. 11 § FL (som handlar om extra föreningsstämma) sägs i samma betänkande bland annat följande (s. 257). ”Med ’ärende’ avses i detta sammanhang en för föreningen relevant fråga som kan bli föremål för beslut på stämman. Det är alltså inte möjligt för exempelvis en minoritet av de röstberättigade medlemmarna att begära en extra stämma bara för att ställa frågor till styrelsen eller den verkställande direktören.”
Med ”ärende” avses alltså en för föreningen relevant fråga som kan bli föremål för beslut på stämman. Därmed är det av intresse att titta närmare på 7 kap. 1 § FL, där det sägs att föreningsmedlemmarna utövar sin rätt att besluta i föreningens angelägenheter vid föreningsstämman. Denna rätt kan helt eller delvis utövas av fullmäktige. För att förstå vad som avses med ”föreningens angelägenheter” måste man gå vidare till 7 kap. 10 § FL. Där sägs att vid årsstämman ska beslut fattas i vissa obligatoriska frågor (punkterna 1–3: fastställelse av resultat- och balansräkning, disposition av vinst eller förlust samt frågan om ansvarsfrihet för styrelse och VD). Enligt lagrummets punkt 4 ska det vid årsstämman även fattas beslut ”i andra ärenden som föreningsstämman ska behandla enligt denna lag eller stadgarna”. Med uttrycket ”ärenden … enligt denna lag” avses till exempel val av styrelse och revisorer samt behandling av ärende som en medlem har begärt att få behandlat med stöd av 7 kap. 14 § FL. Enligt SKB:s stadgar (§ 23) är dessutom val av ledamöter till hyresutskottet och valberedningen samt fastställande av årsavgift sådana angelägenheter som ligger inom fullmäktiges kompetensområde. Styrelsen säger att man för att förstå vad beslutsrätten vid stämma (enligt 7 kap. 1 §) omfattar ”måste” gå till 7 kap. 10 §. Det är dock fel, eftersom den paragrafen bara anger vad stämman måste besluta om, inte anger vad stämman får besluta om. För förklaring av vad stämman får besluta om är det naturliga i stället att läsa förklaringarna av Mallmén m.fl. till 7 kap. 1 §, där det kort uttryckt sägs att stämman – utöver vad stämman måste besluta om – också kan ge direktiv till styrelsen i främst förvaltningsfrågor. Begränsningen är att det inte får ske ”i sådan omfattning att styrelsen fråntas sin funktion som förvaltningsorgan”. Men det ger inte styrelsen rätt att avvisa någon motion, utan det är stämman som avgör. Av förklaringarna till 6 kap. 6 § framgår att stämman också kan utfärda anvisningar om föreningens organisation, anta riktlinjer för förvaltningen av föreningens angelägenheter och föreskriva att styrelsen får vidta vissa åtgärder endast med stämmans godkännande. Av intresse i detta sammanhang är att begreppet ”kompetensområde” inte används i lagstiftningen men väl i förarbetena (se uttalandet ovan om att en medlem som inte tillika är fullmäktig inte har rätt att på en stämma med föreningens medlemmar få ett sådant ärende behandlat som enligt stadgarna faller inom fullmäktiges kompetensområde). Det är alltså uppenbart, även om det inte sägs uttryckligen i lagen, att det inte är tillräckligt att läsa en enskild bestämmelse för att förstå vad som gäller utan bestämmelsen måste i regel sättas in i större sammanhang. Detta är för övrigt en vanlig lagstiftningsteknik. Lagen anvisar således en struktur för både organisation och beslutsfattande, vilket i doktrinen1 uttrycks bland annat på följande sätt.
Syftet med texten ovan och nedan förefaller vara att få den aktuella frågan att verka komplicerad och ge intryck av att bara juridiskt kunniga kan förstå hur allt hänger ihop. Varför inte i stället förklara vad det är som ska läsas tillsammans med vad? Juridik är text – det är bara att hänvisa! Och vad av det man återger nedan har relevans för frågan och är nödvändigt för att ta ställning till den? Var finns styrelsens argumentation?
”Ekonomiska föreningar är förutom medlemsorganisationer också affärsföretag som kräver en ändamålsenlig struktur för beslutsfattandet. De har ofta många, ibland tusentals medlemmar. Alla dessa kan naturligen inte delta i besluten i den löpande verksamheten, även om bestämmanderätten i varje förening i princip tillkommer medlemmarna. En uppdelning av beslutanderätten mellan olika föreningsorgan enligt en mera generell modell är därför nödvändig…
Medlemmarna samlas till föreningsstämma, i regel en gång om året, för att fatta ett begränsat antal viktigare i EFL angivna beslut. Stämman är därmed det högsta beslutande organet i föreningen…
Under året sköts verksamheten av styrelsen, som … företräder föreningen utåt och handlar på föreningens vägnar. Under styrelsen kan finnas en verkställande direktör (VD), som ansvarar för den löpande förvaltningen. Styrelsen och VD utgör föreningens förvaltande och verkställande organ…
Strukturen i en ekonomisk förening är hierarkisk. Stämman är överordnad styrelsen och kan i förvaltningsfrågor ge detta direktiv. Likaså kan styrelsen ge order till dem som arbetar i föreningen, t.ex. VD. På motsvarande sätt kan VD besluta inom sitt område.” Notera citatet ”Stämman är överordnad styrelsen och kan i förvaltningsfrågor ge denna direktiv” (här korrigerat, eftersom det återges felaktigt i utlåtandet). Det innebär att motioner får ta upp förvaltningsfrågor.
Föreningsstämman har alltså exklusiv beslutanderätt i vissa i lagen angivna frågor. Det som faller utanför denna stämmans lagreglerade och exklusiva kompetens anses utgöra förvaltning2. Som framgår ovan hindrar den anvisade kompetensfördelningen alltså inte stämman från att i förvaltningsfrågor ge styrelsen direktiv men det får inte ske i sådan omfattning att styrelsen fråntas sin funktion av förvaltningsorgan. Stämmodirektiv förutsätts dessutom vara undantag3, 4. Det är utmärkt att styrelsen medger att stämman får ge direktiv till styrelsen. Men då måste också stämman få diskutera motioner som kan leda fram till sådana direktiv. Att ge så många direktiv att styrelsen fråntas sin funktion som förvaltningsorgan har SKB:s stämma aldrig varit i närheten av under alla de år då samtliga motioner har behandlats. Direktiv har varit undantag! För övrigt är det felaktigt att skriva ”dessutom”. Att direktiv förutsätts vara undantag och att direktiv inte får ges så att styrelsen fråntas sin förvaltningsfunktion är i lagkommentarerna alternativa beskrivningar av samma sak. Att direktiv ska vara undantag är alltså inte någon ytterligare begränsning, som det förefaller här. Motsvarande resonemang kan föras när det gäller kompetensfördelningen mellan styrelse och VD.
Medlemmarnas inflytande i en ekonomisk förening utövas vid föreningsstämman där beslutsordningen vilar på majoritetsprincipen. Huvudregeln är att stämmans beslut utgörs av den mening som fått fler än hälften av de avgivna rösterna (7 kap. 32 § FL). För att inte en majoritet ska kunna fatta vilka beslut som helst, utan hänsyn till övriga medlemmar, finns det i lagen ett antal regler som fungerar som en garanti för att så inte kan ske. Till dessa regler hör bland annat regeln att föreningens ändamål ska framgå av stadgarna och reglerna som kräver olika grader av kvalificerad majoritet för mer ingripande föreningsstämmobeslut. Till det föreningsrättsliga minoritetsskyddet hör även instituten medrevisor (8 kap. 2 § FL) och särskild granskning (8 kap. 17 § FL). Enligt sistnämnda bestämmelse kan varje röstberättigad väcka förslag om särskild granskning av föreningens förvaltning och räkenskaper under viss förfluten tid eller av vissa åtgärder eller förhållanden i föreningen. För att sådan granskning ska komma till stånd krävs bl.a. att förslaget om granskning biträtts av minst en tiondel av samtliga röstberättigade. Det är föreningen som står för granskarens arvode. Det är väl bra att ge viss information om vad särskild granskning är. Men varför göra det så ordrikt – som om man ville göra det svårare för den som läser att ta till sig det väsentliga?
Granskningen sägs i förarbetena ha förebild i motsvarande bestämmelser i aktiebolagslagen och ha ”mera karaktär av en extraordinär åtgärd, som avses komma ifråga när det föreligger eller kan misstänkas föreligga oegentligheter eller andra missförhållanden i föreningen som bör utredas genom en specialundersökning” (prop. 1986/87:7 s. 170 f.). Ja, det föreligger misstanke om missförhållanden som bör utredas. (Citatet är för övrigt från s. 171. Det är korrekt med undantag för den språkliga detaljen att det ska vara ”i fråga” i stället för ”ifråga”.) I Ds 2015:25 (Ett ändamålsenligt minoritetsskydd), som bland annat behandlar frågan om granskning i aktiebolag och ekonomiska föreningar sägs (s. 39) att granskningsinstitutets syfte är att en minoritet, med begränsad insyn i bolaget (eller föreningen), ska kunna få till stånd en specialutredning för att undersöka ett visst förhållande vid misstanke om oegentligheter eller missförhållanden i bolaget (eller föreningen). I doktrinen5 sägs att granskningsinstitutet, sett i detta perspektiv, fyller en informationsfunktion. Det fyller även en så kallad kompetensfunktion, i och med att det också syftar till att ”tillhandahålla aktieägare den kompetens som kan erfordras för att såväl upptäcka vissa förhållanden som att sätta in dessa i sina rätta sammanhang och dra riktiga slutsatser”. Enligt en fotnot till detta uttalande har en granskare således bland annat att värdera affärsmässigheten av förhållanden som är underkastade granskning. Granskningen som sådan har inga rättsverkningar. Ett yttrande av granskaren innebär således inte ett rättsligt fastställande av ett visst förhållande, utan endast en redogörelse för hur granskaren ser på det han granskat6.
Börjar utlåtandet här? Ingår inte texten före i utlåtandet? (Se även kommentar i början av detta utlåtande!)
Motionären undrar varför ingen revisor eller annan har reagerat på att SKB under ett antal decennier skulle ha agerat juridiskt felaktigt (genom att inte göra någon uppdelning av skrivelser rubricerade Motioner i föreningsfrågor respektive förvaltningsfrågor). Svaret är enkelt; stämman kan fatta i princip vilka beslut som helst och det är sen styrelsens ansvar att vägra följa sådana beslut som strider mot föreningslagen, årsredovisningslagen eller stadgarna (6 kap. 13 § FL) och som därför inte gäller. Enligt allmänna associationsrättsliga principer får en ställföreträdare för föreningen heller inte verkställa beslut som är uppenbart skadliga för föreningen8. Ingen, varken motionären, styrelsen eller någon annan, har gjort gällande att det vid SKB:s tidigare föreningsstämmor skulle ha fattats beslut som strider mot gällande bestämmelser eller SKB:s stadgar. Varken revisorerna eller någon ”annan” har alltså haft anledning att anmärka på den tidigare hanteringen. Om det inte finns något att anmärka på tidigare hantering finns det väl ingen anledning att ändra den? Det är styrelsen som – som ett motiv för den ändrade hanteringen – har framfört att den nya hanteringen är ”juridiskt korrekt”. Om detta över huvud taget ska betyda något måste det implicera att tidigare hantering har varit juridiskt felaktig eller åtminstone haft juridiska brister. Men nu påstår styrelsen att det inte är så. Då faller detta motiv för den ändrade hanteringen. För övrigt stämmer det inte att ingen har framfört anmärkningar. Jag har själv anmärkt på att styrelsen beträffande vissa motioner med förslag som legat utanför stämmans kompetensområde har föreslagit att motionen skulle avslås – som om förslaget vore korrekt och tillåtligt – och menat att beslutet snarast borde vara att lägga motionen till handlingarna. Det gäller exempelvis motion 2014:34, med yrkandet ”att stödja Sverigedemokraterna i kommunval och riksdagsval eftersom det gynnar medlemmarna i SKB”.
Frågan är inte helt enkel att förstå eftersom motionären själv redovisar de exempel som finns på SKB:s hemsida. Frågan har dessutom, som motionären själv skriver, diskuterats på ett antal möten för förtroendevalda och medlemmar. Det är märkligt att styrelsen inte förstår att rubriker kan skrivas i frågeform även om frågan besvaras i texten – särskilt som styrelsen i sitt utlåtande använder rubrik i frågeform på samma sätt: ”Vad avses med begreppet ’ärende’?”
Styrelsen har aldrig gjort gällande att föreningsstämman bara får besluta om det som ryms inom stämmans exklusiva kompetensområde, det vill säga sådana frågor som stämman enligt lagstiftningen ska behandla och fatta beslut i. Vad styrelsen gör gällande är att sådana som motioner rubricerade skrivelser som handlar om rena förvaltningsfrågor inte ska behandlas som föreningsfrågor. Jo, i avsnittet som börjar ”Med ’ärende’ avses alltså” påstås att medlemmarna får besluta bara i de frågor som är obligatoriska för stämman och alltså ligger inom stämmans exklusiva kompetens. För tolkning av vad beslutsrätten enligt 7 kap. 1 § avser hänvisar styrelsen nämligen till 7 kap. 10 §, som bara är en uppräkning av för stämman obligatoriska frågor. Påståendet här att det som gäller förvaltningsfrågor inte ska behandlas som föreningsfrågor, det vill säga inte behandlas på stämman, innebär detsamma, nämligen att bara frågor inom stämmans exklusiva kompetens får behandlas. (Eller avses med uttrycket ”rena förvaltningsfrågor” något annat än ”förvaltningsfrågor”? Vad i så fall? Det säger styrelsen ingenting om.) Det säger styrelsen själv i sammanfattningen och – klarare – i sista stycket i avsnittet ”Vad avses med begreppet ’ärende’?”, där man säger: ”Det som faller utanför denna … exklusiva kompetens anses utgöra förvaltning”, där man också hänvisar till ett avsnitt i lagkommentarerna som säger detsamma. I lagkommentarerna av Mallmén m.fl. till 6 kap. 6 § anges också: ”Allt som enligt lagen faller utanför föreningsstämmans exklusiva kompetens utgör förvaltning.” Där anges för övrigt en tydlig hänvisning: ”Om befogenhetsfördelningen mellan stämma och styrelse, se vidare avsnitt 7:1.1.” Styrelsen motsäger alltså sig själv och verkar faktiskt inte förstå vad man säger. Dessutom börjar man använda begreppet ”föreningsfråga” utan att definiera vad det skulle vara. Och man förklarar inte skillnaden mellan ”rena förvaltningsfrågor” och ”förvaltningsfrågor”. Menar styrelse att vissa förvalt-ningsfrågor skulle få behandlas vid stämman? Även om frågorna handlar om föreningens verksamhet i stort så är de inte relevanta för föreningen i egenskap av förening, det vill säga i föreningsrättslig mening, och faller därmed heller inte inom fullmäktiges kompetensområde. Är det någon som förstår denna mening?
Motionären åberopar i denna del av motionen ett rättsfall, NJA 1960 s. 698, som stöd för att stämman till exempel skulle kunna besluta om VD:s löneförmån. Motionären redovisar dock inte någon närmare analys av rättsfallet, vilket kan vara befogat i detta sammanhang. Styrelsen gör en stor sak av att jag gör samma hänvisning som i lagkommentarerna av Mallmén m.fl. – detta bara för att kort illustrera att stämman har större beslutsrätt än man kanske skulle tro. Det är därmed inte befogat med en närmare analys av detta rättsfall. Rättsfallet gäller klander av ett beslut fattat på en extra bolagsstämma, som begärts av minoritetsaktieägare. Dessa ville få prövat om VD:n skulle behålla beslutade löneförmåner eller om de var uppenbart oskäliga och ”fördenskull borde ändras”. En av knäckfrågorna i rättsfallet är om stämman haft rätt att inte göra en prövning i sak av minoritetens yrkande. Till relevanta omständigheter i rättsfallet hör att VD:n, tillika styrelseledamot, genom ett styrelsebeslut hade fått sina löneförmåner höjda, från 22 000–24 500 kronor till 42 000 kronor per år. Bolagets årliga vinster var blygsamma och det trädde i likvidation drygt ett par år efter styrelsebeslutet. Till grund för Högsta domstolens bedömning låg bland annat ett utlåtande av professorn Håkan Nial. Av detta framgår att bolagsstämman givetvis har befogenhet att behandla och besluta i alla bolagets angelägenheter. Den omständigheten att det enligt aktiebolagslagen är styrelsen som tillsätter VD betyder bara att denna inte, såsom är fallet med styrelseledamöter, väljs av stämman utan genom avtal som träffas av styrelsen såsom bolagets ställföreträdare. Men precis som när det gäller andra avtal eller ”andra på styrelsen ankommande förvaltningsåtgärder” kan bolagsstämman meddela styrelsen direktiv. Nial diskuterar därefter styrelsens lydnadsplikt gentemot bolagsstämman och konstaterar angående undantagsregeln om bolagsskadliga beslut bland annat att ”det är givet, att regeln endast med utomordentlig försiktighet får användas, om det gäller styrelseledamöternas personliga intressen, såsom då stämmans beslut riktar sig mot löneförmåner för en ledande person inom styrelsegruppen”.
Utgången i det av motionären åberopade rättsfallet, att frågan om nästan fördubblade löneförmåner för en VD som tillika är styrelseledamot måste behandlas av bolagsstämman om en aktieägare begär det, är enligt styrelsens uppfattning helt självklar. De frågor som SKB:s styrelse anser bör behandlas som förvaltningsfrågor är inte av samma dignitet som frågan i det åberopade rättsfallet och de berör dessutom inte en styrelseledamots personliga intressen.
Som framgår av styrelsens rättsutredning ovan har stämmans rätt att ge styrelsen direktiv i förvaltningsfrågor i doktrinen tidigare ansetts kunna ”innebära vissa svårbedömda problem”. Detta uttalande har numera ersatts av uttalandet att ”stämmodirektiv förutsätts dock vara undantag”, vilket enligt styrelsens uppfattning ligger i linje med den syn som redovisas i Nials utlåtande i NJA 1960 s. 698. Vi är överens om att direktiv ska vara undantag – att styrelsen inte ska ”fråntas sin funktion som förvaltningsorgan”, vilket jag skrivit i motionen. Så har det också varit under alla år då SKB har behandlat samtliga motioner. För övrigt noterar styrelsen att motionären inte redovisar dessa uttalanden över huvud taget utan tvärtom påstår att ”det vanliga” är att stämman kan ge styrelsen direktiv. Något stöd för detta påstående finns dock inte. Styrelsen missförstår det jag skriver om ”vanligt”. Det ovanliga är att en stämma beslutar om VD:s löneförmåner, det vanliga – men inte det frekventa – är att stämman beslutar om direktiv. För övrigt stämmer det att jag i motionen inte tagit upp det konkreta uttalandet om att direktiv ska vara ”undantag”. Men jag har skrivit: ”Däremot är det inte meningen att stämman ska fatta så många detaljbeslut i förvaltningsfrågor att ’styrelsen fråntas sin funktion som ansvarigt förvaltningsorgan’, som det står senare i lagkommentarerna.”. Jag har alltså med en mer beskrivande formulering – hämtad från lagkommentarerna – tagit upp att direktiv ska vara undantag. Och jag har tillagt: ”Men SKB:s stämma har aldrig varit i närheten av det.”
Styrelsen vill i detta sammanhang understryka att den nya hanteringen inte innebär att de medlemmar som har inkommit med ”motioner” som tar upp förvaltningsfrågor inte haft möjlighet att göra sin röst hörd. Samtliga förvaltningsfrågor har redovisats och besvarats i ett särskilt häfte, vilket presenterats för övriga medlemmar. Styrelsen försöker ge intryck av att det inte är så allvarligt att avvisa motioner från stämman eftersom det styrelsen rubricerat som ”förvaltningsfrågor” redovisats i ett särskilt häfte. Det är emellertid stor skillnad mellan det och att få en fråga behandlad vid stämman, med styrelsens förslag till beslut samt diskussion och beslut vid stämman. Att så få var intresserade av att efter stämman 2016 diskutera de motioner som avvisats som s.k. förvaltningsfrågor är ett tydligt tecken på att medlemmarna inte uppskattar denna hantering.
Vad motionären skriver i denna del avviker inte från styrelsens uppfattning. Enligt styrelsens uppfattning är redovisningen dock inte fullständig. Om redovisningen inte är fullständig borde styrelsen ha kompletterat med vad man anser behöver tillföras – speciellt när man skriver ett så långt utlåtande. Nu är det bara ett påstående utan substans.
Enligt motionären måste ”alla övriga ärenden genom motioner” tas upp på stämman. Trots att det uppenbarligen hänvisas till föregående stycke i motionen, där motionären behandlar både vilka ärenden som ska behandlas på stämman och vilka som inte ska behandlas, utgår styrelsen från att motionären här, med uttrycket ”alla övriga ärenden genom motioner”, avser alla andra ärenden än sådana som enligt motionärens redovisning i föregående stycke inte ska behandlas på stämman. För att förtydliga det styrelsen uppenbarligen tycker är otydligt och själv beskrivit otydligt: Jag anser att alla motioner där kravet på ärende är uppfyllt måste tas upp på stämman.
Motionären hänvisar i denna del av motionen till dels lagtext och förarbetsuttalanden där begreppet ”ärende” förekommer, dels SKB:s stadgar och begreppet ”motion”. Vid flera av de möten för förtroendevalda och medlemmar där dessa begrepp har diskuterats har från styrelsens sida redogjorts för att begreppen inte kan tolkas utan att sättas in i sitt sammanhang. Hur tolkningen enligt styrelsens uppfattning bör göras framgår av den här inledningsvis redovisade rättsutredningen. Som framgått ovan har jag konkreta frågor och invändningar mot styrelsens resonemang. Jag har dessutom påpekat att styrelsen i vissa delar säger emot sig själv.
Motionären tar i denna del upp styrelsens svar på motion 30 vid 2014 års föreningsstämma. Styrelsen sade då ”att avvisa motioner är inte möjligt. Motion skall enligt § 26 behandlas på föreningsstämma”. Som kommentar till årets motion vill styrelsen poängtera att det tidigare svaret fortfarande äger giltighet. 2014 års motion handlade om en ändring av föreningens ändamål enligt stadgarna. Denna fråga är i allra högsta grad en fråga som är relevant för föreningen och som kan bli föremål för beslut på stämman, det vill säga en klassisk föreningsfråga. Mot den bakgrunden är det självklart att ärendet/motionen ska tas upp på dagordningen för stämman och behandlas av denna. Styrelsen säger att uttalandet att ”motion skall … behandlas på föreningsstämma” gäller – trots att man fortsätter att avvisa motioner. Hur går det ihop? Dessutom ger man en förklaring som bara handlar om den då aktuella frågan om ändring av föreningens ändamål och verkar inte uppfatta att styrelsens uttalande är generellt och gäller alla motioner. Styrelsen skrev inte: ”Att avvisa motioner som gäller ändring av föreningens ändamål är inte möjligt”.
Enligt motionären ”förefaller det uppenbart” att styrelsen bryter mot lagen om ekonomiska föreningar och SKB:s stadgar, genom att avvisa motioner i ”så stor utsträckning” som vid 2016 års föreningsstämma. Det är allvarliga anklagelser som riktas mot styrelsen och det är därför med viss undran som styrelsen noterar att motionären inte reagerat tidigare, till exempel genom att agera för att styrelsen inte beviljades ansvarsfrihet eller genom att klandra föreningsstämmans beslut. Ja, det är allvarligt att styrelsen bryter mot lagar och stadgar. Ansvarsfriheten vid 2016 års stämma gällde 2015 års verksamhet – avvisningen av motioner skedde 2016! Vilket beslut menar styrelsen skulle klandras? Det fattades inget beslut om motionshanteringen vid 2016 års ordinarie stämma, och beslutet vid 2016 års extra stämma gällde enbart behandlingen av de 37 avvisade motionerna år 2016, inte den principiella frågan, och var därför inte värt att klandra. Styrelsen konstaterar också att motionären genom att använda sig av uttrycket ”i så stor utsträckning” tycks anse att styrelsen haft fog för att avvisa vissa, dock oklart vilka, motioner. Jag inte bara ”tycks anse” utan har klart angett att det finns ”krav på ärende i en motion” för att den ska tas upp på stämman. Om man tillämpar de kraven kan man se att det gäller vissa förslag i det styrelsen har redovisat som förvaltningsfråga 3, 23 och 25. Det handlar om delar av tre motioner – inte 37 motioner, som styrelsen avvisade!
Enligt motionären har styrelsen, trots frågor, inte gett några ”specifika juridiska hänvisningar” som styrker inställningen att den nya motionshanteringen är juridisk korrekt. I denna del konstaterar styrelsen att relevanta bestämmelser i lagen om ekonomiska föreningar har redovisats vid ett flertal tillfällen. Det har dock då varit uppenbart att med ”specifika juridiska hänvisningar” menar motionären ett specifikt lagrum, som talar om vilka motioner som får avvisas, och accepterar inte förklaringen att en sådan bestämmelse inte existerar utan frågan måste besvaras utifrån ett flertal bestämmelser. Konkreta frågor om lagstöd för avvisning av motioner från behandling vid ordinarie stämma har inte besvarats. Inte heller enkla, konkreta frågor om bland annat när styrelsen har fattat beslut och om styrelsen varit enig har besvarats. De sammantagna lagtexter som styrelsen refererar till i sitt långa utlåtande styrker inte att styrelsen har rätt att avvisa motioner i förvaltningsfrågor. Och juridik är skriven text – som det går att hänvisa till. Det räcker inte med att upprepa att frågan måste ”sättas in i större sammanhang”, som styrelsen gör.
Den nya motionshanteringen sägs innebära en begränsning av inflytandet för fullmäktige och minska medlemsengagemanget. Det förtjänar här framhållas att den nya motionshanteringen inte innebär att fullmäktige inte får fatta beslut i föreningsfrågor, det vill säga frågor som är relevanta för föreningen i egenskap av förening. Att styrelsen minskar inflytandet ursäktar man genom att säga att man bibehåller vissa möjligheter till inflytande. Det är absurt. Man erkänner inte ens att det är en begränsning av inflytandet utan använder formuleringen ”sägs innebära”. Formuleringen ”frågor som är relevanta för föreningen i egenskap av förening” visar på otydligheten i styrelsens argumentering. Som förening utmärker SKB sig dessutom på ett positivt sätt genom att det i föreningen finns flera organ och tillfällen där medlemmarna kan utöva inflytande över både föreningen och dess verksamhet. De är till exempel hyresutskott, valberedning, fullmäktige, revisorer, styrelse och kvartersråd samt medlemsmöten. Det är närmast patetiskt att styrelsen försöker ursäkta ett inskränkt inflytande för medlemmarna genom motioner och vid föreningsstämman – föreningens högsta beslutande organ – genom att räkna upp andra organ där visst inflytande förekommer.
I denna del bör även påminnas om att styrelsen i samband med föreningsstämman hade förberett för att fullmäktige skulle kunna diskutera de ärenden som bedömdes vara frågor om styrelsens förvaltning av SKB. Fullmäktiges intresse var svalt och bara någon enstaka stannade kvar. I detta sammanhang är det även viktigt att påpeka att vad som kan ses som en föreningsfråga i en förening med ett fåtal medlemmar (det krävs bara tre för att starta en ekonomisk förening) skiljer sig från vad som gäller i en förening med tusentals medlemmar. Att så få ville diskutera de motioner som degraderats till s.k. förvaltningsfrågor visar att denna behandling av dem – på ett möte utan krav på närvaro från några, utan utlåtanden med förslag till beslut och utan avslutande beslut – gjorde det ointressant. Om bara en bråkdel av alla de förvaltningsärenden som årligen handläggs inom SKB skulle behandlas av föreningsstämman skulle varken en eller ett par dagar räcka till. Varför argumenterar styrelsen mot att många av de förvaltningsärenden som handläggs inom SKB skulle beslutas av stämman? Det har ingen föreslagit och rimligen ingen någonsin tänkt sig. För övrigt hanteras större delen av dessa förvaltningsärenden inte av styrelsen utan av anställda. När det gäller tidsaspekten anser styrelsen att den nya ordningen, tvärtemot vad motionären gör gällande, ökar fullmäktiges inflytande. Om stämman ska behandla en stor mängd förvaltningsfrågor minskar möjligheten att diskutera frågor som har med föreningen som sådan att göra. Att fullmäktiges inflytande ökar om färre frågor får diskuteras är synnerligen märklig logik.
Motionären tar i denna del upp det förhållandet att ett antal av de motioner som avsåg förvaltningsfrågor gällde uppdrag respektive förslag till uppdrag åt styrelsen och att det är stämman som ska fatta beslut i sådana frågor. Styrelsen kan konstatera att motionärens inställning bygger på att alla skrivelser som rubriceras som motioner ska behandlas som sådana ärenden som ska behandlas av stämman, oavsett vad innehållet gäller. Nej, jag har tydligt angett att det finns krav på ett ärende i en motion för att det ska behandlas på stämman. Styrelsen har också i avsnittet ”Lagbrott och inskränkning av demokratin” angett att jag menat att styrelsen haft fog för att avvisa vissa motioner. Styrelsen säger alltså emot sig själv. Som bekant delar styrelsen inte denna uppfattning och den omständigheten att en skrivelse innehåller ett yrkande om uppdrag åt styrelsen har varken någon självständig betydelse eller föranleder någon annan uppfattning. Det är anmärkningsvärt att styrelsen menar att det är acceptabelt att styrelsen själv säger ja eller nej till förslag om att få uppdrag.
När det gäller motioner rörande hyressättningen har föreningsstämman redan tidigare fattat beslut om både hur de totala hyresintäkterna inom SKB ska bestämmas och grunderna för beräkning av hyrorna. Bestämmelser om dessa frågor finns i § 42 SKB:s stadgar. När det gäller hyresnivåerna har föreningsstämman också tidigare (den 28 maj 2009) fattat beslut om riktlinjer för hyressättning och högsta tillåtna hyreshöjningsskillnad mellan fastigheterna. Stämman har med andra ord gett styrelsen riktlinjer och styrelsen följer dessa. Ja, stämman har tidigare gett styrelsen riktlinjer. Problemet är att styrelsen inte längre vill tillåta stämman att diskutera och besluta om riktlinjer för hyressättningen. I detta sammanhang vill styrelsen understryka att det i SKB inte är styrelsen som enväldigt och ensidigt bestämmer hyrorna i föreningens fastigheter utan detta sker i samråd med hyresutskottet, som består av medlemmar som väljs så att både boende och köande medlemmar blir representerade. Det stämmer att styrelsen enligt stadgarna ska samråda om hyrorna, men enligt lagen om kooperativ hyresrätt är det ”en uppgift för styrelsen” att fastställa hyran. Det innebär att styrelsen ensam är ansvarig och kan strunta i hyresutskottets uppfattning om man vill.
Motionären undrar om styrelsens underlag för beslutet om den nya motionshanteringen var så dåligt att styrelseledamöterna ”inte riktigt förstod vad man gjorde”. I denna del av motionen påminner motionären om att det är ordföranden som har ansvaret för underlaget och att påföljden för ett bristfälligt beslutsunderlag är böter eller fängelse. Återigen riktar motionären, om än i detta sammanhang indirekt, en mycket allvarlig anklagelse om brott mot en styrelseledamot. Styrelsen överdriver. Jag anklagar ingen för brott. Jag ifrågasätter hur styrelsens beslutsunderlag såg ut, eftersom man kunde besluta om att avvisa motioner som man gjorde, och påpekar att det enligt lagstiftningen är ordföranden som har ett särskilt ansvar för detta. Styrelsen har vid flera möten med förtroendevalda och medlemmar redovisat sin syn på motionshanteringen och vid dessa tillfällen redogjort för den aktuella lagstiftningen. Samma lagstiftning är självklart grunden för styrelsens beslut om motionshanteringen och till grund för detta beslut har legat en rättsutredning motsvarande den som redovisas inledningsvis i detta utlåtande. Uppdelningen i ”föreningsfrågor” respektive ”förvaltningsfrågor” och att med det som grund avvisa alla motioner i s.k. förvaltningsfrågor från behandling vid ordinarie stämma saknar stöd i lagar och stadgar. Styrelsen har dessutom öppet förklarat att vid tvivel om innehållet i en skrivelse ska anses handla om en förenings- eller förvaltningsfråga då behandlas frågan som en föreningsfråga. Varför avvisar då styrelsen i år det som redovisats som fråga 1 och 3, där yrkandena gäller dialog mellan förtroendevalda och medlemmar respektive föreläsningar för medlemmar? Är det inte typiska ”föreningsfrågor”?
Rubriken i motionen är: ”Föreningsstämmorna 2016” – det var en ordinarie stämma och en extrastämma.
I denna del av motionen tas ett antal mötestekniska frågor upp. Inga av dessa har dock något direkt samband med den principiella frågan, vad som menas med begreppet ”ärende”, att göra. Styrelsen kan dessutom konstatera att ingen, varken motionären eller några av de tre övriga fullmäktige som reserverade sig mot stämmans beslut vid extrastämman, har klandrat några av de beslut som fattades vid de båda stämmorna 2016. Vilket beslut menar styrelsen skulle klandras? Det fattades inget beslut om motionshanteringen vid 2016 års ordinarie stämma, och beslutet vid 2016 års extra stämma gällde enbart behandlingen av de 37 avvisade motionerna år 2016, inte den principiella frågan, och var därför inte värt att klandra.
Avslutningsvis skriver motionären att SKB:s advokat medgett att begreppet ”förvaltningsfrågor” inte är definierat i lagen om ekonomiska föreningar. Ingen, varken styrelsen som helhet eller enskilda styrelseledamöter, har någonsin påstått att någon sådan definition skulle finnas. Tvärtom har stor möda lagts på att förklara hur lagen måste läsas och tolkas för att det ska framgå vad som gäller i här aktuella frågor. Jag anser numera att begreppet ”förvaltningsfrågor” är definierat genom uttalande i lagkommentarerna: ”Allt som enligt lagen faller utanför föreningsstämmans exklusiva kompetens utgör förvaltning.” (Mallmén et al 6:6.3 s. 187.) Samma definition anger också styrelsen i detta utlåtande: ”Det som faller utanför denna … exklusiva kompetens anses utgöra förvaltning.”. Det gör man också under rubriken ”Vad avses med begreppet ’ärende’?”, med fotnot med hänvisning till Mallmén. Dessutom upprepar styrelsen i praktiken samma definition i avsnittet ”Sammanfattning”: ”Det som faller utanför stämmans kompetensområde enligt föregående punkt anses utgöra förvaltning.” Styrelsen verkar alltså säga emot sig själv.
Som framgår av den rättsutredning som redovisas inledningsvis i styrelsens yttrande över denna motion fyller granskningsinstitutet bland annat en informationsfunktion; en minoritet med begränsad insyn i föreningen ska genom en specialutredning kunna få undersökt ett visst förhållande ”vid misstanke om oegentligheter eller missförhållanden i föreningen”. Motionären ifrågasätter styrelsens underlag för beslutet om en ny motionshantering, vilket mot bakgrund av yrkandet om särskild granskning inte kan tolkas på annat sätt än att styrelsen anses ha undanhållit medlemmarna information. Vilken information eller vilken typ av information det i så fall skulle handla om berörs dock över huvud taget inte i motionen. Någon information har heller inte efterfrågats i något av de sammanhang som motionshanteringen diskuterats med fullmäktige och andra medlemmar. Vad som efterfrågats är, vilket även upprepas i denna motion, ”specifika juridiska hänvisningar”. När det öppet har förklarats att några sådana inte kan ges, och svaret i stället har varit att bestämmelserna, där begreppet ”ärende” förekommer, måste läsas och tolkas i ett större sammanhang, har detta svar inte godtagits. Detta innebär dock inte att styrelsen undanhållit information. Styrelsen kommer här först med ett felaktigt påstående – att jag hävdar att styrelsen har undanhållit information – och argumenterar sedan mot det. Hur pass hederligt är det? Saken gäller inte om styrelsen har undanhållit information utan om styrelsen har stöd i lagar och stadgar för att avvisa motioner från behandling vid ordinarie stämma. Inte heller de juridiska hänvisningar och resonemang som förs fram i detta utlåtande är tillräckliga som stöd för att avvisa motioner på det sätt som styrelsen har gjort.
Styrelsen vill understryka att ingen fråga har avvisats. Två tredjedelar av motionerna har avvisats från behandling vid ordinarie stämma 2016. Om styrelsen förnekar det är det allvarligt. Tillfälle har dessutom funnits att diskutera förvaltningsfrågorna och dessa har behandlats av föreningens förvaltande och verkställande organ. Enligt styrelsens uppfattning har varken fullmäktige eller andra medlemmar undanhållits någon information i samband med beslutet om att på dagordningen till föreningsstämman ta upp föreningsfrågor och överlämna förvaltningsfrågorna till styrelsen. Styrelsen pratar om ”beslutet om att på dagordningen till föreningsstämman ta upp föreningsfrågor och överlämna förvaltningsfrågorna till styrelsen”. Men något sådant beslut finns ju inte. Och eftersom det inte förelåg några utlåtanden med förslag till beslut över det som styrelsen hade rubricerat som ”förvaltningsfrågor” och dessa frågor inte hade behandlats som motioner vid mötena med köande och i kvarteren fanns det inte möjlighet att behandla dem som motioner på ordinarie stämma.
Styrelsens redogörelse och bakgrund är omfattande, därför följer här en mycket kort sammanfattning. Det hade varit avsevärt bättre om styrelsen i utlåtandet hade begränsat sig till det som verkligen är relevant för den fråga som tas upp i motionen och bemödat sig om att argumentera tydligt – i stället för att redogöra för en stor mängd delvis ovidkommande fakta och omständigheter och överlåta åt läsaren att försöka avgöra vad som är viktigt och oviktigt och själv dra slutsatser av det som sagts.
Om ärende, organisation och ansvar:
Särskild granskning:
Lagbrott och inskränkning av demokratin:
Styrelsen föreslår föreningsstämman besluta
att avslå motionen.
Genom att klicka på tecknet ^ kan man komma till platsen för fotnoten.
1. ^ Anders Mallmén, Sten Andersson och Bo Thorstorp, Lagen om ekonomiska föreningar, En kommentar, fjärde upplagan (Mallmén m.fl.), s. 171 f.
2. ^ Mallmén m.fl. s. 186 f.
3. ^ Mallmén m.fl. s. 188 f.
4. ^ I tredje upplagan av lagkommentaren (med endast Anders Mallmén som författare) uttrycks saken på så sätt att stämmans direktivrätt kan ”innebära vissa svårbedömda problem” (s. 240).
5. ^ Stefan Lindskog, Särskild granskning enligt aktiebolagslagen (Lindskog), s. 15 f.
6. ^ Lindskog s. 16.
7. ^ Här används motionärens rubriker för att läsaren på ett enkelt sätt ska kunna orientera sig.
8. ^ Mallmén m.fl. s. 212 ff.